Enfackskärl – den smarta lösningen för våra kommuner

Vi samlar in plast- och pappersförpackningar från småhus och fritidshus via enfackskärl. Beslutet är noga genomtänkt utifrån miljö, resurshushållning, ekonomi, arbetsmiljö och kundservice.

Enfackskärl kombinerar höga miljövinster, effektiv resurshantering, flexibilitet och kostnadseffektivitet, vilket gör dem särskilt lämpliga för våra glest befolkade och småhustäta områden i Bollnäs och Ovanåker. Systemet är framtidssäkert och ger våra hushåll de bästa förutsättningarna att återvinna.

Huvudskälen till valet av enfackskärl

1. Bästa förutsättningar för materialåtervinning
   Plast- och pappersförpackningar utgör 80–90 % av de förpackningar som samlas in. Enfackskärl ger bäst förutsättningar för hög källsorteringsgrad och minskat restavfall, vilket direkt bidrar till att Sverige uppnår EU:s mål för materialåtervinning. Tester visar att enfackskärl minskar restavfallet med 30–40 % och fungerar särskilt bra med sidlastande fordon.
   
   
2. Flexibilitet och kapacitet
   Förpackningar i enfackskärl kan komprimeras, vilket gör att hushållen får plats med fler förpackningar utan risk för att de fastnar vid tömning. Storleken på gröna kärlet kan anpassas till hushållets behov, vilket är särskilt viktigt i kommuner med en övervägande del småhus och fritidshus, som Bollnäs och Ovanåker, där volymbehovet varierar kraftigt.
   
   
3. Kostnadseffektivitet
   Vi kan fortsätta använda nuvarande sidlastande bilar liksom befintliga 30 000 kärl för mat- och restavfall, vilket minskar investeringskostnaderna. Enfackskärl har visat sig ge full kostnadstäckning för insamlingen och den totala ekonomin är bättre än för tvåfack- eller fyrfackssystem.
   
   
4. Arbetsmiljö
   Sidlastande fordon som används med enfackskärl innebär att personalen inte behöver gå ut vid varje tömning, vilket är bättre för arbetsmiljön jämfört med två- eller fyrfackskärl som töms med baklastande bilar.

Varför flerfackssystem inte passar våra kommuner

• Komplexitet och fler fordon: Hudiksvallsmodellen kräver trefacks- och fyrfacksfordon, vilket skulle innebära fler turer, högre bränsleförbrukning och ökade kostnader.
  
  
• Begränsad flexibilitet: Tvåfackskärl ger inte samma möjlighet att anpassa kärlstorlek efter hushållets behov, och komprimering fungerar sämre. Detta ökar risken för felsortering, vilket motverkar syftet med förordningen.
  
  
• Arbetsmiljö: Tömningsmomentet med baklastare innebär att personalen arbetar utanför bilen, vilket är mindre ergonomiskt och ökar risken för belastningsskador.
  
  
• Befintliga resurser kan inte tillvaratas: Nuvarande enfackskärl och sidlastande fordon skulle inte kunna användas fullt ut, vilket innebär både högre kostnader och mer logistikarbete.

Slutsats

Enfackskärl ger den bästa kombinationen av miljönytta, effektiv resurshantering, kostnadseffektivitet och arbetsmiljö för våra kommuner. Flerfackskärl kan fungera i tätortsmiljöer, men inte i områden som Bollnäs och Ovanåker. Med enfackskärl får våra hushåll ett enkelt, hållbart och framtidssäkert system för förpackningsinsamling.